På Island finns en av världens mest unika och fantasifulla jultraditioner: de isländska Yule-tomtarna, eller Jólasveinar. Dessa 13 figurer är långt ifrån de vänliga tomtar vi känner i Sverige. De är busiga, märkliga och ibland direkt skrämmande – och de kommer ner från fjällen en och en, med start den 11 december.
Enligt sagorna bor Yule-tomtarna i de karga isländska bergen tillsammans med sin mor, den fruktade jättekvinnan Grýla, och den glupska julkatten som sägs äta barn som inte får nya kläder till jul. När december närmar sig ger sig tomtarna iväg in mot byar och gårdar, och varje tomte har sin egen personlighet och sitt eget typiska bus.
Den första tomten, Stekkjastaur, anländer den 11 december. Han är känd för att stjäla mjölk från fårens spenar. Dagen efter kommer Giljagaur, som gömmer sig i lador för att dricka ko-mjölk. Andra tomtar ägnar sig åt helt andra hyss: Stúfur stjäl stekpannor med matrester, Hurðaskellir smäller i dörrar hela natten, Skyrgámur äter skyr direkt ur tunnorna, och Kertasníkir – den sista som anländer den 24 december – försöker stjäla ljus från barnen.
Trots sina bus är dagens Yule-tomtar betydligt snällare än förr. Moderna isländska barn ställer ut en sko i fönstret, och varje natt lägger den tomte som just kommit en liten gåva i skon – om barnet varit snällt. Annars kan det bli en potatis. När julen är över försvinner tomtarna igen, en per dag, vilket gör att de sista lämnar hemmen först i början av januari.
Traditionen med Yule-tomtarna är ett fascinerande exempel på hur gammal folktro, humor och julens glädje blandas i en av Nordens mest levande och unika julberättelser.