Pingst är en av kristendomens viktigaste högtider och firas till minne av den helige Andes utgjutelse över Jesu lärjungar. Högtiden infaller 50 dagar efter påskdagen och har därför fått sitt namn från det grekiska ordet pentekosté, som betyder ”den femtionde dagen”.
Enligt Bibeln samlades lärjungarna i Jerusalem under den judiska högtiden Shavuot när något märkligt inträffade. Det blåste plötsligt en stark vind och tungor av eld syntes över deras huvuden. De fylldes av den helige Ande och började tala olika språk. Detta betraktas som den kristna kyrkans födelsedag, eftersom lärjungarna därefter gick ut och började predika budskapet om Jesus till människor över hela världen.
I Sverige har pingsten historiskt varit en av de mest uppskattade högtiderna under året. Den förknippas inte bara med religiösa ceremonier utan även med vårens fulla blomning, grönska, fågelsång och konfirmationer. Under 1900-talet kallades pingsten ofta för ”de svenska bröllopens helg”, eftersom många gifte sig just då, ofta i samband med långledigheten.
Tidigare var annandag pingst en röd dag i kalendern, vilket gav många svenskar en långhelg i maj eller början av juni. Men år 2005 togs annandag pingst bort som helgdag och ersattes av nationaldagen den 6 juni.
Även om det kyrkliga firandet inte är lika centralt för alla i dag, lever många traditioner kvar. I många församlingar hålls pingstgudstjänster, ofta utomhus i det gröna. Konfirmationer och dop är också vanliga under denna tid. Och för många är pingsthelgen en tid för stillhet, naturupplevelser och vårkänslor.
Pingsten påminner oss om andlig förnyelse, gemenskap och att något nytt kan ta sin början – precis som våren själv.