Mellan bibliskt allvar och folktrons häxor
Skärtorsdagen är en av påskens mest mångfacetterade dagar. Det är en dag som rymmer både det djupaste religiösa allvaret och en av våra mest lekfulla folkliga traditioner. Namnet ”skär” kommer från det fornsvenska ordet för ren eller renande, vilket syftar på att Jesus enligt bibeln tvättade lärjungarnas fötter före deras sista måltid tillsammans.
Det religiösa ursprunget
Inom kristendomen markerar skärtorsdagen instiftandet av nattvarden. Det var denna kväll som Jesus samlade sina lärjungar för att äta den sista måltiden. Det var också natten då han blev förrådd av Judas i Getsemane trädgård. I äldre tider var detta en dag för rening och bikt; man skulle vara ”skär” (ren) inför den stundande påskhögtiden. Kyrkklockorna tystnade ofta efter skärtorsdagens mässa och ringde inte igen förrän på påskdagen, för att markera den sorg som följde på långfredagen.
Häxor och Blåkulla
Parallellt med den kristna traditionen växte en mörkare folktro fram i Sverige. Man trodde att skärtorsdagen var den dag då häxorna var som mest aktiva. De sades smörja sina kvastar med magisk salva och flyga till Blåkulla för att festa med djävulen. För att skydda sig mot häxorna stängde man spjäll, gömde undan kvastar och eldade stora påskbrasa för att skrämma bort de flygande väsendena. Man kunde även skjuta med bössor i luften – en tradition som idag lever vidare i form av smällare och påskfyrverkerier.
Dagens firande: Påskkärringar
Idag har den skrämmande folktron förvandlats till en av barnens absoluta favorittraditioner. Istället för farliga häxor ser vi små ”påskkärringar” med sjaletter, målade fräknar och kaffepannor som går från dörr till dörr i grannskapet. De delar ut handmålade påskkort och hoppas i utbyte få lite godis i sina korgar. Skärtorsdagen har därmed blivit startskottet för påskfirandet, en dag fylld av förväntan, färg och gemenskap som binder samman vår historia med dagens moderna firande.