Från djupaste allvar till en dag för vila
Långfredagen bär sitt namn med rätta. I det gamla Sverige upplevdes dagen som ovanligt lång, men inte på grund av brist på sysselsättning. Snarare på grund av den strikta stillhet och sorg som präglade varje aspekt av livet. Det är dagen då kristenheten minns Jesu korsfästelse och död på Golgata, och fram till bara för några decennier sedan var detta en dag då Sverige i princip stannade helt.
När Sverige stod stilla
För bara femtio år sedan var långfredagen en dag omgärdad av hårda restriktioner. Affärer, restauranger och biografer hölls obligatoriskt stängda. Radio och TV sände endast sorglig musik och allvarsamma program. Barnen fick inte leka högljutt, och allt onödigt arbete vilade. Man skulle äta enkel mat – ofta salt fisk som sill eller lax – och klä sig i mörka kläder för att hedra minnet av lidandet.
Det var inte ovanligt att dagen kändes oändlig för barnen, då lekar och nöjen betraktades som opassande. Detta kollektiva sörjande var ett sätt att visa respekt för den religiösa innebörden, men det skapade också en unik atmosfär av eftertanke som idag nästan helt har försvunnit från vårt moderna, uppkopplade samhälle.
Traditionen med ”risning”
En av de mer märkliga traditionerna kopplade till långfredagen var den tidigare nämnda risningen. Förr i tiden var det sed att husfadern piskade familjemedlemmarna med björkris tidigt på morgonen. Det gjordes som en rituell påminnelse om Jesu lidande. Lyckligtvis förvandlades detta med tiden till det dekorativa påskriset med fjädrar som vi ser idag, men historien påminner oss om hur starkt kopplat riset var till just denna dags allvar.
Långfredagen idag
Idag har de lagstadgade förbuden försvunnit och långfredagen har för de flesta blivit en välkommen ledig dag. Den är en del av den långa påskhelgen och den första röda dagen under påsken. Många butiker håller öppet och vi använder dagen till att fixa i trädgården, resa bort eller förbereda lördagens stora påskfest. Inom kyrkan är det dock fortfarande en av de viktigaste dagarna, där gudstjänsterna präglas av nakenhet – altaret kläds av och pryds endast med fem röda rosor som symboliserar Jesu fem sår.
Trots att det offentliga livet har återgått till det normala, finns en bit av långfredagens lugn kvar i den svenska folksjälen – som en stilla stund innan påskaftonens stora firande tar vid.