Julgransplundring är en traditionell svensk jullek och fest som markerar slutet på julen. Den hålls vanligtvis kring Tjugondag Knut, det vill säga den 13 januari, då man enligt gammal sed ”dansar ut julen”. Det är en festlig, rörlig och söt avslutning där man tillsammans tar farväl av julen med sång, lekar, godis och plundring av julgranen. Julgransplundringen är särskilt populär bland barn, men engagerar hela familjen och är en uppskattad höjdpunkt även i skolor, förskolor och föreningar.
Bakgrund och historia
Julgransplundring har sina rötter i svensk bondetradition, där man förr markerade olika högtiders början och slut med specifika ceremonier. Tjugondag Knut, den dag då julen officiellt är slut, fick sitt namn efter den danske hertigen Knut Lavard, som mördades den 7 januari och senare helgonförklarades. I Sverige flyttades hans minnesdag till den 13 januari, vilket kom att bli dagen då julgranen kastades ut och julpyntet plockades ner.
Under 1800-talet när julgranen blev vanlig i svenska hem, växte traditionen fram att ha en särskild avslutningsfest – julgransplundringen – där man passade på att plundra granen på godis, äpplen och pynt innan den bars ut.
Hur går en klassisk julgransplundring till?
Julgransplundring är ofta en kombination av lek, sång, dans och fika, där allt kretsar kring julgranen. Här är några vanliga inslag i en traditionell julgransplundring:
1. Dans kring granen
Leken inleds oftast med att barn och vuxna håller varandra i händerna och dansar runt granen, sjungandes klassiska julsånger. Några vanliga sånger är:
- ”Små grodorna” (även om den är somrig till ursprunget)
- ”Räven raskar över isen”
- ”Vi äro musikanter”
- ”Nu är det jul igen”
(den här avslutas ofta med: ”och nu är julen slut!”)
Dansen är ofta enkel, med rörelser och turer som små barn kan hänga med i, och den skapar mycket skratt, rörelseglädje och energi.
2. Lekar
Efter dansen kring granen fortsätter festen med olika lekar. Några exempel:
- Stoppdans: Musik spelas medan barnen dansar, och när musiken stannar ska alla stå helt stilla.
- Tomtens säck: Ett barn får vara tomten och har en säck med olika saker i. De andra får känna utan att titta och gissa vad det är.
- Fiskdamm: En klassiker på julgransplundringar, där barnen får fiska upp små godispåsar eller presenter.
- Limbo under girlanger: Använd ett glitterband eller girlang och låt barnen gå under – men inte nudda!
Lekarna anpassas lätt efter åldersgruppen och lokalen, och ofta får alla barn någon liten belöning eller present under eller efter leken.
Plundringen av granen
När sången är sjungen och lekarna lekta kommer höjdpunkten – själva plundringen. Det innebär att man får plocka bort allt som hänger i granen: godis, pepparkakor, frukter, små paketsmycken eller annat pynt. I vissa familjer hänger man upp godis just för detta tillfälle – t.ex. kolor, chokladbitar i folie, polkagrisstänger eller mandariner.
Barnen får ofta hjälpas åt att ”plundra” granen, vilket ger en känsla av avslut och glädje. Man kan till och med låta barnen ha egna små påsar eller korgar för att samla sina fynd.
Efter plundringen kastas granen ofta ut genom dörren (förr genom fönstret), vilket symboliserar att julen nu är över.
☕ Fika och avslutning
Ingen julgransplundring är komplett utan julfika! Vanligt är att bjuda på:
- Saffransbullar eller pepparkakor
- Varm saft eller glögg (barnvänlig variant)
- Julmust eller kakor
- Kanske en sista julgodisbit
Det är också ett fint tillfälle att samlas för att prata, summera julen och säga tack för i år. I skolor och förskolor brukar barnen få diplom, bilder eller ett sista julklappspaket.
En tradition som lever vidare
Trots att julgransplundring har rötter i äldre traditioner, lever den kvar i många svenska hem och är även populär i offentliga arrangemang – på bibliotek, i kyrkor, på kulturhus och i bostadsområden. Det är ett sätt att värdigt och lekfullt avsluta julen, särskilt för barn som kan ha svårt att förstå när ”det roliga är slut”.
I en tid där julen ofta handlar om konsumtion, erbjuder julgransplundringen något annat – gemenskap, rörelse, lek och minnen.